Igår när allt kändes som en stor katastrof och jag vara nära till sammanbrott, eller nära och nära jag var nog i ett sammanbrott (om ni skulle fråga Martin). Walter vill ut och gå mitt i allt de här så vi klär på oss och går ut en sväng, har egentligen inte ork till det men gör det ändå. Vi går tysta hela vägen utom jag som går och muttrar och pratar med mig själv om att allt är skit, att jag inte orkar något mer osv. När vi börjar närma oss lägenheten så säger jag typ såhär "Nä nu Gud får du faktiskt göra någonting!!, för nu orkar jag ingenting mer" jag går upp för trappan och vid det sista trappsteget ringer telefon och det är min huvudhandledare som ringer och är underbart trevlig och berättar att det inte alls ska vara några problem att vara ledig då jag ville vara ledig och att hon mailat mig schemat. Jag kollar på schema och det är ett jättebra schema!
Jag kunde inte annat än börja skratta! Livet är bra underligt ibland! Jag känner fortfarande att jag är riktigt slut och trött, jag behöver göra något roligt känner jag!
"Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den söm söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas." Matt. 7:7
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar